Det finns en liten kommun i Finland som heter Närpes och den är helt svenskspråkig. Tänk att där pratar man inte alls finska och egentligen inte heller finlandsvenska. Man pratar närpesiska. Deras dialekt påminner om norrländska och har sitt ursprung i det fornnordiska språket. Visst är det lite märkligt!? Närpes är t om känt för sin säregna dialekt.
Där i Närpes finns en liten by som heter Rangsby. Till den byn kom min mamma som krigsbarn mitt under andra världskriget. Många barn i städerna evakuerades ut till landsbyggden för att få skydd mot krigets elände. Min mamma kom att tillbringa sina sex första levnadsår i byn, samt alla lov under skoltiden.
Vi har alltså ingen släkt i Rangsby, men jag tror att en del av mammas hjärta tillhör Rangsby. Nu är de flesta med anknytning till mamma bortgångna för längesedan. Men några finns kvar.
Den här veckan har mamma haft besök av sin barndomsvänninas son Mats med fru Kristina. De har hjälpt mamma med att renovera vardagsrummet. Allt furu målades vitt, ljusa tapeter sattes upp och ett nytt ekgolv lades in. De måste verkligen ha jobbat hårt och bra blev det.
Idag bjöd vi över Mats & Kristina till oss på fika. (Köpt glasstårta var vad huset hade att erbjuda på kort varsel)
En uppradning för ett förevigande på begäran av min mor
Hasse visar något på datorn för Kristina & Mats...och de visar honom finska bilsajter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar